Första läkarbesöket - 15 juni 2004

Jag fick tips om kliniken av en en ungdomsmottagning som jag ringde och bad om råd. Ringde dit och fick prata med Eva som berättade att de jobbade med smärtsamma samlag.
Eva var trevlig, kändes kunnig och seriös. Började med att jag fick berätta om mig, berättade om slidkrampen, våldtäkten etc. Berättade sedan att jag hade tagit reda på vad slidkramp var och börjat öva med fingrar och stavar själv och kommit riktigt långt. Hon frågade mig om jag hade några andra problem och jag sa nej.

Sen ville hon undersöka mig. Jag var noga med att förklara att jag var orolig och inte tyckte om undersökningar och hon sa att hon skulle börja med att undersöka de yttre delarna och inte göra någonting annat utan att säga till först. Jag litade på henne. Hon gjorde sådana där smarta saker som att ta på mitt ben först, så jag inte skulla rycka till när hon tog på mig. Hon tittade runt och såg riktigt bekymrad ut. Sen tog hon en stor bomullspinne och berättade att hon skulle peta på mig med den, jag sa okej, eftersom jag visste att det var så man gjorde för att undersöka vestibulit och andra saker, tack vare den eminenta boken ”the V book”.

Så började hon peta, det var ju inte skönt, men bara lite obehagligt och ”petande”, sen plötsligt kom hon åt en punkt som gjorde svinont! Jag pep till och sen när hon fortsatte peta så skrek jag nästan. Gjorde jätteont. Hon berättade att hon nu skulle fortsätta peta i själva slidmynningen och jag förberedde mig, men där gjorde det inte det minsta ont. Sen frågade hon om hon kunde stoppa in ett finger i slidan, utan några redskap. Jag gick med på det och bad henne ta myyycket glidmedel och det gjorde hon med ett skratt. Jag koncentrerade mig enormt på att slappna av och lyckades låta henne föra in fingret utan någon kramp!! Jag kunde knappt tro att det var sant, det gjorde inte ont! Jag borde verkligen vara stolt över mig själv.

När hon var klar frågade hon mig om jag kunde se mig själv i en spegel och jag sa att jag inte hade några problem med det, så hon gav mig en handspegel och bad mig hålla upp den så jag kunde se min vulva. Sen pekade hon ut ett område där jag var riktigt röd.
Jag fick kliva ned och klä på mig igen och sedan berättade hon för mig att jag hade vestibulit. Hon hade inte kunnat se några slidkramper, så först verkade det inte som hon trodde mig, men jag förklarade för henne att jag absolut hade haft vaginism, och att jag bara klarat att arbeta mig igenom det. För en månad sedan hade det inte funnits en chans på miljonen att jag hade klarat det där, hela jag hade krampat och till och med mina ben hade varit spända.

Hon ritade en liten bild och visade mig att jag var knallröd och hade jätteont precis runt slidmynningen, i vestibuliten, dvs området runt slidmynningen, mellan de inre blygdläpparna. Jag hade ont i de nedre delarna, från klockan 4 till 8 ungefär, särskilt precis i underkanten av slidöppningen.
Hon förklarade att ingen vet vad vestibulit orsakas av eller vad det egentligen är. Vissa tror att det är en form av inflammation. Man har ingen bestämd behandling, men provar olika saker med olika patienter. Smärtan kan leda till vaginism/slidkramp och då bildas en ond cirkel där kramperna och spänningarna gör att vestibuliten förvärras. Hon sa att hon hade varit med om patienter som ständigt gick med spända muskler i underlivet. Och då gör det självklart ont efter ett tag och allt förvärras.

Hon sa att jag skulle fortsätta med mina övningar med stavar och fingrar. Hon föreslog att jag i alla fall skulle försöka tre gånger i veckan. Sen skulle jag smörja in det ömmande området med en fet kräm, Locobase, två gånger om dagen. Minst två gånger om dagen. Det kunde tydligen hjälpa. Hon sa att det var viktigt att jag verkligen smörjde och masserade med locobasen och inte bara kladdade på en klutt. Genom att massera området lite försiktigt två gånger om dagen så lär sig kroppen att slappna av och att det inte gör ont.

Eftersom det var semestertider nu så kunde vi inte fortsätta, utan jag skulle prova det här över sommaren och komma tillbaka till henne den 3:e augusti.

Behandlingen efter första läkarbesöket, det hon rekommenderade är markerat med en *:

Min plan efter 15 juni:
- Inga fler parfymerade tvättmedel.
- Byta underkläder. Vita bomullstrosor, inte svart microfiber.
- Så lite jeans som möjligt, mer kjol och lösa byxor.
- Fiskleverolja dagligen, mer multivitamin.
- ACO Intim olja, istället för tvål, den är mildare än deras intimtvål t.o.m.
- Smörja med Locobase två gånger om dagen. *
- Öva med stav tre gånger i veckan. *

Bakgrundshistoria

Vad som hände innan alltihop och en kort sammanfattning av när problemen upptäcktes.

Det började med att jag inte kunde använda tampong när jag försökte, det gjorde ont och var omöjligt, jag provade flera gånger men gav sedan upp. Jag försökte ha sex med min dåvarande pojkvän när jag 15 år. Det gick inte, gjorde för ont. Gav efter ett tag upp. Precis innan var det hemskt jobbigt i min familj med skilsmässa och annat så jag var rätt instabil och deprimerad. Blev sedan våldtagen när jag var 16 år, blev gudskelov varken gravid eller smittad av något, men det har lämnat spår för livet. Det går inte att beskriva hur dåligt man mår av en sådan sak, så jag tänker inte ens försöka...

Skaffade efter ett tag en pojkvän och upptäckte att det nästan alltid gjorde hemskt ont när vi hade samlag. När jag var 17 år hade jag en ny pojkvän och gick till ungdomsmottagningen och fick p-piller, undersökningen gjorde vansinnigt ont, jag kunde inte sitta ned på över 5 timmar efteråt. Jag var ihop med killen ifråga i ett halvår och vi hade bara samlag två gånger, båda gjorde vrålont och jag ville bara storgråta efteråt för att det gjorde så ont.Vid 18 år träffade jag min en ny pojkvän. De första åren kunde vi ibland ha samlag där det bara gjorde lite ont och sved lite, andra gånger gjorde det så ont att jag fick avbryta och grät efteråt. Vi hade rätt lite samlag men mycket sex på andra sätt istället. Jag kände att det var något fel på mig och kände mig värdelös som kvinna. Hatade mig själv och min kropp.

Eftersom jag åt p-piller så blev jag undersökt varje år sen jag var 17. Barnmorskorna reagerade på att jag hade så vansinnigt ont att hela kroppen har krampade, men ingen kunde hjälpa mig. Berättade om min smärta och fick rådet att använda glidmedel samt blev testad för klamydia, gång på gång. Har aldrig haft klamydia eller något annat. Trots att jag bad om hjälp gång på gång och berättade om smärtan så fick jag ingen hjälp. De tog mig inte på allvar och skickade mig inte heller till en specialist. Det ständiga rådet var "du måste lära dig att slappna av" och "drick lite vin innan". Vilket fick mig att känna mig nedvärderad och värdelös.

I mars 2004 köpte jag en underbar bok "The V book" och lärde mig massor om mig själv. Insåg att jag aldrig fört in ett finger i slidan, och att det är fel. Män tar på sig själva hela tiden, inte är det mer fel för oss kvinnor att göra det. Började träna på att göra det, i början klarade jag det inte alls, men det gick bättre och bättre. Läste också i boken att det finns något som heter slidkramp/vaginism, (vaginismus på engelska) och att det förmodligen var det jag hade. Där läste jag även om vestibulit.

Jag började söka på webben och hittade mängder av information. Alla verkade vara överens om att det bästa (och enda) sättet att komma över slidkramp/vaginism är att öva med stavar. Genom att lära kroppen att acceptera penetration och genom att lära hjärnan att det inte gör ont, så kommer man långsamt över det. Jag köpte mig en bunt vibratorer i olika storlekar, den minsta var tjock som ett finger, den största nästan lika stor som min killes penis. Första sexleksakerna jag köpt, kändes konstigt, men någon gång ska ju vara den första! Köpte dem via nätet. Började sedan öva. Mängder med glidmedel och avslappning. I början var det omöjligt, men långsamt långsamt började jag kunna slappna av och kunna föra in dem utan kramper och utan smärta, bara lite sveda.

Resten står här...