Juli 2006.

Jag är nästan helt botad från både vestibulit och vaginism/slidkramp. Har räknat mig själv som "i princip botad" sedan oktober 2005.
Jag blev diagnoserad och började jobba på mina besvär i maj-juni 2004 och kunde ha smärtfria samlag redan i september samma år. Ytterligare ett år senare tyckte jag mig alltså vara i princip botad.

Vestibuliten är mycket bättre, jag har aldrig ont allmänt numera och har aldrig problem med tighta jeans eller liknande. Jag kan dock fortfarande få korta återfall då jag blir öm, framför allt om jag inte har haft sex på ett tag (1-2 veckor typ) men 90% av gångerna kan jag ha smärtfria samlag utan problem. Om det har gått längre tid (några få gånger har det gått 3 veckor pga resor) så måste jag även koncentrera mig för att inte vaginismen ska börja spöka igen.

Detta håller jag mig till fortfarande:
• Endast oparfymerat tvättmedel för underkläderna. Inget mjukmedel heller.
• Trosor i bomull, inga andra material som inte andas. Helst vita, men de flesta svarta går bra. Modell spelar ingen roll.
• Ingen tvål i skrevet. Endast vatten eller ACO intimolja.
• Sova utan trosor eller i lösa shorts.
• Mängder av glidmedel vid sex.
• Lyssna på kroppen.
• Sluta med p-piller.
• Absolut inte använda Always-bindor, får klåda direkt.
• Smörja med locobase eller olja om musen känns irriterad, tex efter mens.
• Mjukstarta kroppen om det har varit paus i sexet pga jobbresor.

Ang mensskydd: Kan fortfarande inte använda tampong om snöret sticker ut, det börjar svida rejält. Jag klipper av tampongsnöret så det bara är någon centimeter kvar. Sedan krystar jag ut tampongen istället och grabbar tag i snöret när den kommit ut någon centimeter, inga problem alls och jag behöver inte föra in fingrar för att få ut den.

Kan inte beskriva hur skönt det är att kroppen äntligen fungerar. Känner mig inte usel längre, utan glad och nöjd och kan göra vad jag vill när jag vill. Sexlusten är på topp, särskilt efter att ha slutat med p-piller.